Jag är väldigt svarsjuk i mitt egna parförhållande och jag tänker att det kanske beror på mina föräldrars skiljsmässa…?

Arbetstagare svarar

För det första är det jätte fint att du känner igen att du är svartsjuk, alltid märker man inte det själv. Det är också fint att du försöker reda ut vad svartsjukan kan bero på. Svartsjuka är inte någon dålig sak i sig; det tyder på att man bryr sig om den andra, och att man vill höra till den personens liv. För mycket svartsjuka kan dock vara skadligt för parförhållandet. Det att man till exempel lätt börjar tolka partnerns blickar/ gester etc., lätt börjar beskylla den andra, vaktar partnerns sysslor, och upplever det svårt att den andra vill spendera tid med sina vänner, är jobbigt både för en själv och ens partner. Alla känner svartsjuka ibland eftersom alla är rädda för att bli ensamma. Du har alldeles rätt i att svartsjukan kan bero på föräldrarnas skilsmässa. När föräldrarna skiljer sig kan det kännas som att man har blivit lämnad, och att man är ensam. Detta kan i sin tur leda till att man kanske inte längre på samma sätt vågar tro och lita på livets förutsägbarhet, och människor som står en nära. Denna känsla kan vara svår att hantera, och kan lätt gå till det att man försöker kontrollera sin partner, genom att hela tiden hålla hen nära, så att man inte skulle vara tvungen att hantera sin ångest själv. Detta leder dock inte till något bra. Det är viktigt att känna igen att man är svartsjuk och öppet tala om det med sin partner, istället för att vara misstänksam och vakta partnerns sysslor. Genom öppen diskussion lär man känna både sina egna och partnerns känslor och behov lättare, vilket i sin tur minskar på svartsjukan. Det är också alltid en bra idé att diskutera med någon pålitlig vuxen om föräldrarnas skilsmässa, och om sin egen separationsångest och svartsjuka. I skolan kan man till exempel gå och prata med skolkuratorn.

Mer information