Kan föräldern kräva, att man ska flytta till en annan ort? Hur gammalt ska barnet vara för att ska kunna man kräva det och hur gammalt för att kan man inte kan kräva det?
Samordnaren till MBF Tammerfors avdelning för separationstjänsterna svarar
Föräldrarnas underhållsskyldighet och ansvar för barnen sträcker sig fram till myndigheten alltså till 18 års ålder.
I separationssituationer är det mycket viktigt med samtalet mellan föräldrarna om frågan, hur man ska ordna barnens boende efter föräldrarnas separation. Det är förstås bra att höra barnets tankar och åsikter (beroende på åldern), men man ska se till, att ansvaret för beslutet ska inte ska lämnas på barnets axlar.
Ofta hör man att det sägs, att ”ett barn som har fyllt 12 år får själv bestämma, var hon/han ska bo”. Den här tanken kommer från verkställighetslagstiftningen, där man har definierat, att ett beslut från domstolen eller ett avtal avseende barnets boende eller umgänge, som barntillsyningsmannen har stärkt, tillämpas inte mot det 12 år fyllda barnets vilja. En 12-årig är trots allt fortfarande ett barn och föräldrarna ska höra barnet när de fattar beslut och också bära ansvar för besluten.
Om föräldern, som har tänkt att hon/han ska bli en boendeförälder efter separationen, är på väg att flytta till en annan ort, måste hon/han kunna se situationen med tanke på barnets intressen och vara beredd på att diskutera saken med den andra föräldern. Vad för slags saker skulle förändras i barnets liv och vad skulle det innebära för barnet? Skulle det vara bättre för barnet att stanna kvar i en bekant miljö och bo med den andra föräldern? Alltid innan man fattar beslut om att flytta ifrån orten, vare sig föräldern som flyttar är boendeföräldern eller den föräldern som träffar barnet, borde föräldrarna framför allt tänka konkret på saken ur barnets synvimkel.