Att formas till sig själv
”De som inte känner mig tror att jag är självsäker och pratglad, men i verkligheten är jag ganska blyg och döljer min osäkerhet genom att prata på.”
Under ungdomsåren sker betydande förändringar i personligheten och känslolivet. Var och en formas till en unik person med egna åsikter, inställningar och intressen. Efter hand början man inser att man å ena sidan inte längre är ett barn men å andra sidan ännu inte vuxen.
Varje individ är unik, och alla beter sig inte på samma sätt under puberteten. Alla gör inte uppror mot föräldrarna eller grälar med dem ständigt, och alla upplever inte pubertetens stormar. Temperament, tidigare livserfarenheter och familjebandens styrka påverkar hur var och en genomgår sin ungdom med dess utmaningar. Familjer med ett visst antal barn får ofta se lika många olika sätt att genomgå puberteten. Hos vissa inleds den stormiga tiden senare än hos andra.
Med identitet avses uppfattningen om den egna personligheten: vem jag är, vilka egenskaper jag har, vilka sociala grupper jag hör hemma i och hurdan jag vill vara i framtiden. När man söker sin identitet kan man ha lust att pröva olika frisyrer, kläder och hobbyer. Vilka man blir kär i och vilka åsikter man har kan ändras i snabb takt. Man vill kanske inte se ut som föräldrarna förväntar eller tänker sig, och man beter sig inte alltid som de vuxna vill. Man nöjer sig inte med färdiga strukturer, utan man vill hitta något eget.
När man söker sig själv går man ibland från en ytterlighet till den andra. Många som utformar sin identitet finner stöd i grupptillhörighet: ”Jag gillar heavy metal.” eller ”Jag följer straight edge.”. Andra definitioner är beskrivningar av ens intressen, som ”Jag gillar att måla.” eller ”Jag är musikalisk.”. En unik kombination av sådana egenskaper formar den individ man är.
Läs också
- Välmående
- Den mentala hälsan
- Rusmedel
- Pojkars pubertetsutveckling
- Flickors pubertetsutveckling
- Könsidentitet