Allvarlig sjukdom hos en familjemedlem

”Min pappa blev plötsligt allvarligt sjuk. Det kändes hemskt. Det tog en stund innan jag ens förstod vad det var frågan om.”

När en familjemedlem drabbas av en allvarlig fysisk eller psykisk sjukdom berörs hela familjen. Sjukdomen väcker ofta rädsla, sorg och ibland även skamkänslor. Vad är det för fel på min närstående? Kommer han eller hon att bli som förr igen? Vad skulle kunna hjälpa? Hur borde jag bete mig?

Det är viktigt att förstå vad sjukdomen handlar om. I början kan det kännas svårt att tala om den. Föräldrar försöker ibland skydda barnen genom att dölja den andra förälderns eller syskonets sjukdom. Men öppenhet och diskussion kring ämnet är i själva verket a och o eftersom man därigenom kan lindra ångest och rädsla, vilket är viktigt för att med tiden kunna anpassa sig till den nya situationen. De egna tankarna och farhågorna är ofta felaktiga och överdrivna i förhållande till verkligheten.

Om ens syster eller bror blivit sjuk kan man känna sig övergiven när föräldrarna tar hand om syskonet. Det kan kännas som om föräldrarna bryr sig mer om det sjuka barnet. Även om det naturligtvis inte är så kan det vara bra att tala om detta med föräldrarna. Till sorgen över att ett syskon insjuknar hör ofta att han eller hon inte kan göra roliga saker på samma sätt som tidigare. Dessutom kan man ha skuldkänslor över att man själv är frisk eller över att man är avundsjuk på syskonet för den uppmärksamhet det får.

Föräldrarnas energi går ofta åt till sjukdomen och alla angelägenheter som omger den. En ungdom kan behöva ta större ansvar för familjens vardag och de yngre syskonen än vad han eller hon orkar med. Att gå in i en sådan roll kan kännas mycket svårt. Saken måste tas upp med föräldrarna.

Hjälp finns ibland att få närmare än man tror. En bekant vuxen, en släkting eller granne kan ofta hjälpa till med vardagssysslor, till exempel med att handla. Tveka inte att be om hjälp!

Ibland uppstår tankar om att man på något sätt skulle kunna få sin sjuka familjemedlem att tillfriskna snabbare. Många barn försöker ständigt muntra upp den sjuka föräldern eller bete sig så snällt som möjligt. Att försöka muntra upp sin förälder är naturligtvis inte fel. Det är tillåtet att tycka synd om föräldern och hjälpa till, men barnets uppgift är aldrig att ta hand om sin förälder. För detta finns terapeuter och läkare. När föräldern lärt sig att leva med sin sjukdom och fått lämplig behandling och medicinering börjar situationen efter hand kännas mer hanterbar.

Både fysiska och psykiska sjukdomar kan ändra en människas beteende. Det är viktigt att veta vilka symtom sjukdomen kan ha och hur den påverkar beteendet.

Ibland kan man tro att ens sjuka närstående reagerar på ett kraftigt sätt eller beter sig konstigt på grund av något man gjort även om detta i själva verket beror på sjukdomen. Den som är sjuk kanske skyller på de andra familjemedlemmarna och hävdar att de provocerar fram beteendet. Så är det dock aldrig. Man ska aldrig beskylla sig själv för en närståendes sjukdom eller avvikande beteende.

• Den sjuka familjemedlemmens beteende kan ändras radikalt. Han eller hon kan vara nedstämd, tillbakadragen, trött eller gråtfärdig. Den sjuka orkar inte ta hand om sig själv eller andra.
• Den sjuka kan vara mycket irriterad och bli arg lätt. Han eller hon kan ha orimliga krav på familjen, säga elaka saker, få raseriutbrott och ibland till och med vara våldsam.
• Personer med psykiska sjukdomar kan tala om märkliga och rentav skrämmande saker. Det kan kännas kusligt för andra när han eller hon berättar om sina vanföreställningar.

• Det är inte ditt fel att din förälder eller ditt syskon insjuknat! Oavsett om sjukdomen är fysisk eller psykisk beror den aldrig på dig.
• Det är inte din uppgift att vara en stöttepelare för din sjuka förälder. Denna ska istället få hjälp med sina sjukdomsrelaterade bekymmer av en annan vuxen.
• Vården har bra sätt att hantera sjukdomar av alla slag. Behandlingarna utvecklas ständigt, och i vissa fall kan även ett läge som ser mycket svårt ut vändas till det bättre. Om sjukdomen inte går att bota finns det effektiv symtomlindrande behandling som kan höja den sjukes livskvalitet avsevärt.
• Försök leva så normalt som möjligt. Vänner, skolgång och hobbyer hjälper dig att koncentrera dig på den normala vardagen, vilket får dig att må bättre. Kom ihåg att ditt personliga välbefinnande är viktigt!
• Om en familjemedlems sjukdom tynger dig, håll inte dina bekymmer för dig själv. Kanske du kan tala om detta med en god vän eller en släkting? Om du vill ha stöd av en vuxen kan du alltid vända dig till en lärare, skolhälsovårdaren, kuratorn, ledaren för en hobbygrupp eller en annan vuxen du känner till. Du kan också ringa en stödtelefon.
• Det är bra om din lärare eller klassföreståndare vet om att din hemsituation är tung. Då är det lättare för läraren att förstå varför du inte gjort dina läxor eller inte kan koncentrera dig på skolarbetet. Om det känns svårt för dig att tala om detta kan du istället skriva ett meddelande till din lärare eller be dina föräldrar förklara situationen.
• Många andra ungdomar befinner sig i samma situation som du. Sök efter kamratstöd på internet eller gå med i en grupp där du kan träffa andra med samma bekymmer.
• Ett gott förhållande mellan syskon ger stöd när en förälder insjuknar. Det lönar sig att tala om familjesituationen med dina syskon eftersom de påverkas av samma omständigheter och därmed förstår dig.