Självskadebeteende

När man hör ordet våld tänker man i allmänhet främst på handlingar som skadar en annan människa eller omgivningen. Sådant utgör fysiskt våld, som är den form av våld som är lättast att känna igen eftersom det är synligt och ofta lämnar yttre spår. Men våld är ett mångfacetterat fenomen som också innefattar andra typer av våld än det fysiska.

Våld kan rikta sig mot andra människor eller omgivningen, men också mot en själv. Man kan utsätta sig själv för både fysiskt och psykiskt våld.

Att slå, bita eller skära sig själv utgör exempel på fysiskt våld som riktar sig mot den egna kroppen. Ofta är målsättningen att lindra psykiskt illabefinnande med hjälp av fysisk smärta. Besvikelse, ilska eller hopplöshet kan kännas så stark och outhärdlig att fysisk smärta känns som ett sätt att jämna ut känslorna. Fysisk smärta kan för stunden få en att känna sig bättre, men detta är ett skadligt sätt att hantera svåra känslor på.

Att skälla ut, förringa eller ständigt kritisera någon är våld även om personen det riktas mot är man själv. Detta utgör psykiskt våld. Ens sätt att förhålla sig till det egna jaget kan vara obarmhärtigt, krävande och fientligt. Hur vi tilltalar och behandlar oss själva är av stor betydelse.

Att inte ta hand om sig själv är också en form av våld. Det kan till exempel handla om att man inte vilar eller äter tillräckligt. Att inte värna om sin hälsa, till exempel genom att inte ta de läkemedel man behöver eller på annat sätt försumma behandlingen av eventuella sjukdomar man har, är också en form av självskadebeteende.

Det är vanligt att man inte tycker sig förtjäna sådant som känns bra eller hjälper en att återhämta sig. Var och en behöver avkoppling, trevlig sysselsättning och annat som bidrar till välbefinnandet. Allt detta behövs oavsett hur väl man själv tycker att man presterat eller handlat. Saker som får en att känna sig glad behövs i synnerhet då man är nedstämd, trött eller stressad.

Självbestraffning kan leda till en ond spiral; när man inte mår bra har man svårt att hitta konstruktiva lösningar i svåra situationer, och då vänder man sig lättare till skadliga metoder för känsloreglering. Detta förstärker ytterligare känslan av att ha misslyckats och gör att man känner sig ännu mer värdelös, dålig och oduglig. Det är dock möjligt att bryta denna onda spiral av situationer där det ena leder till det andra.

Man behöver inte kämpa ensam med att få till en förändring, utan det finns hjälp att få av yrkesverksamma inom området.

Vänd dig till Barn- och ungdomstelefonen

Artikeln är gjord i samarbete med teamet Keijun-varjo från Maria akademin.